I perioder av våra liv kan vi av olika skäl tvingas leva i ensamhet, som sociala djur kan detta skapa stora psykiska påfrestningar och dessutom begränsa våra möjligheter. Här är några råd för hur du hanterar ensamhet och hur du tar dig ur den.
De flesta känner mig idag som en väldigt social person, och mitt största problem med vänner har mer att göra med att tvingas säga nej till att träffa dem på grund av tidsbegränsningar. Men det har inte alltid varit så. I åtminstone två perioder av mitt liv har jag tvingats hantera intensiv känsla av ensamhet.
Mina erfarenheter av ensamhet
I yngre tonåren spenderade jag många år med bara några få förtrogna, jag hade svårt att förstå sociala koder och kände mig ofta som en utböling. Först efter gymnasiet började jag på allvar att komma ur mitt skal och gå från att vara introvert till extrovert (mer om det senare).
Den andra perioden var för ca sex år sedan när jag flyttade hem till Sverige från Italien, jag hade lämnat ett långt destruktivt förhållande, min dotter stannade i Italien med sin mamma, min egen mor låg för döden och jag hade förlorat kontakten med de flesta vänner i Sverige under min tid utomlands.
Mina lärdomar för att hantera känslan av ensamhet
Perspektiv: Det kan vara svårt att inse när du mår dåligt, men för många människor är ensamhet en lyx att längta efter. Som småbarnsförälder med jobb, samarbetspartners och vänner är det väldigt sällsynt att bara få ett par timmar av egen tid. Försök att se det som en möjlighet att utvecklas som är få förunnat.
Spendera tid ute bland människor: ofta leder ensamhet till depression, och människor som är deprimerade drar sig ofta undan från andra människor = en ond spiral. Bryt detta beteende genom att gå till ditt lokala café med en bok eller laptop. Ett annat tips är att gå till en aktivitet för den lokala kyrkan (du behöver inte vara religiös), ett par dagar på en tyst retreat var en av de bästa saker jag gjort.
Lär dig att meditera: när vi spenderar mycket tid själva kan våra tankar överväldiga oss, och ofta är dom inte särskilt positiva. När vi mediterar lär vi oss att uppskatta nuet, få distans till våra tankar och trivas med vårt eget sällskap. Läs även ”Meditation för män utan flum” och ”få stopp på tankesurret snabbt med noting”.
Hitta din livsuppgift och sätt igång: detta är enligt mig den viktigaste punkten för att hantera din ensamhet. Hitta en livsuppgift, det kan vara att studera för ett drömjobb, träna för att komma i superform, skriv en novell eller något annat, det viktiga är att det gör ditt liv bättre. Det sämsta du kan göra är att sitta hemma och äta chips framför dumburken.
Hur du tar dig ur ensamheten
Gå till en psykolog: I Sverige finns det ett stigma kring att gå till en psykolog eller samtalsterapeut, men det är inte ett tecken på svaghet, tvärtom är det ett sätt att ta ansvar för din utveckling och välmående. Samtal kommer inte ”fixa” allt i ditt liv, men det gör det lättare att hantera olika utmaningar.
Lär dig social dynamik och Game: Jag har skrivit ett flertal artiklar om Game, bara att söka här på Maskulint. Dessa tekniker utvecklades av män för att kunna förföra kvinnor, men flera av dessa principer är värdefulla bara för att lära dig social kompetens.
Gå med i en klubb eller intresseförening som passar dig: är du intresserad av gamla bilar? Fågelskådande? Att bygga modellflygplan? Med största sannolikhet finns det en förening av människor som delar ditt intresse, gå med där och börja interagera med likasinnade.
Gå med i en teaterkurs: jag beskrev tidigare hur jag tog mig ur min ensamhet som tonåring, en av de viktigaste sakerna jag gjorde för detta var att lära mig teater. Det kan kännas jävligt fjantigt att stå och sjunga eller låtsas vara ett träd. Men detta är otroligt värdefulla kunskaper för att bryta din instängdhet och svårigheter att uttrycka dig. Efter denna tid blev jag mer eller mindre extrovert.
Ta små steg: ofta hamnar vi i ensamhet på grund av många små händelser och social programmering (från våra föräldrar eller skola) under lång tid. Vi kan bryta oss ur ensamhet på samma sätt. Vårt land är fullt av ensamma människor, gamla, funktionshindrade med flera, det finns många som skulle uppskatta att få umgås med någon.
Social kompetens är en mental muskel, precis som du börjar med små vikter på gymmet kan du börja med korta möten och interaktioner med människor innan du antar större utmaningar. Det viktiga är att du bryter din isolering och tar de första stegen.
PS. Sluta oroa dig för vad andra tycker om dig. Många människor håller sig för sig själva för att de är oroliga över vad andra ska tycka om dem. Det komiska är att de flesta människor är oroliga över vad andra ska tycka, samtidigt som de själva inte bryr sig nämnvärt om vad andra gör. Det finns över tio miljoner människor bara i vårt land, alla behöver inte tycka om dig.