Som man blir du ofta beskylld för både det ena och det andra, speciellt om du är vit och medelålders. Det finns tre sätt att tackla detta på: defensivitet, offensivitet eller acceptans. Fortsätt läsa om du vill veta varför det sistnämnda är det enda alternativet.
Var inte en nyttig idiot
Det är inte alltid lätt att vara man, speciellt inte som medelålders svensk man som anses privilegierad (något som alltid betyder ”den enda delen av befolkningen det är tillåtet att förlöjliga”). När tjuvnypen, insinuationerna och ibland även de rena lögnerna kommer, är det lätt att triggas och bli arg.
Jag tänker inte länka till en enda av dem, men ni som läser detta vet vad jag menar med artiklar som är skrivna för att väcka ont blod och få arga män (och kvinnor) att dela vidare för att tala om hur korkad författaren är. Faktum är dock att alla som delar slikt agerar nyttig idiot åt de personer som skriver dyngan. Därför är det bästa att alltid ignorera försöken, och inte sprida artikeln.
”Men jag är inte sån!”
När det pratas om män kan det ofta, på grund av det där med privilegium, sägas saker som tycks generaliserande och utpekande för män i allmänhet. Något som jag ofta ser att män spelar med i, genom att själva kalla män toxiska och allt det där. Nästan lika ofta ser jag män (och kvinnor) gå i taket över dessa beskyllningar på både defensiva och offensiva vis.
”Jag är minsann inte så!”, ”Varför ska jag bli beskylld!”, ”Kvinnor är minsann också…”. Saken är den, att försvarstalen och motangreppen gör föga eller ingen nytta alls. Det viktiga är att du som man är nöjd med dig själv och arbetar för att bli den bästa versionen av dig själv. Varför försöka ”rentvå” dig inför personer som du inte respekterar, och som har noll intresse av att komma till någon form av konstruktiv lösning?
Du måste räkna med att bli beskylld
Bortsett från tidsandan, politiska trender, samhällsutveckling med mera är det faktiskt din roll som man och ledare att ta skit. Se på alla kungar och ledare genom världshistorien. Det har alltid varit de som varit ytterst ansvariga, även för sådant de inte själva kunde rå för. Du hittar samma fenomen på arbetsplatser, där det tisslas och tasslas bakom ryggen på chefen.
Det ingår i ledarens uppdrag att vara syndabock för de följande massorna. Det innebär baktal, intrigerande, beskyllningar och lögner. Det kan man bli arg över, men det tjänar ingenting till. Behovet av att ha någon att skylla på är något som kan skapa trygghet, och är ett sätt att undvika ansvar – för att öka välmåendet.
Viktigt dock: Det är en sak att bli oskyldigt anklagad, men en helt annan att faktiskt erkänna sig skyldig. Det ska du aldrig göra. Låt andra skylla på dig, men ignorera detta så gott det går.
Ta uppdraget – och sluta gnäll
Repar du humör och börjar tjafsa om att det minsann inte finns några patriarkala förtryckar-strukturer inbyggda i ”systemet”? Dina insatser gör föga nytta (om ditt höjda blodtryck inte räknas som nytta). Dina motståndare är inte intresserade av fakta, och du kommer aldrig att övertyga dem. Du behöver se avsikten bortom det de säger, för de kommunicerar indirekt och inte direkt. Det finns inget problem att lösa, ingen debatt att vinna.
Det de signalerar om är att det inte känns som att de kan vara sig själva, att de inte tillåts. Om vi leker med tanken på att det finns ett patriarkat som styr, så borde du som man vara en av de som har makten. Axla manteln och ta på dig rollen som ledare, så kan du ge dem tillåtelse att vara sig själva, att gå utanför de normer de upplever sig vara hindrade av.
Men det är ju falsk beskyllning?
Illusion eller placebo? Det spelar inte så stor roll. Om du utövar den makt du sägs inneha, blir andra nöjda och trygga. Du behöver bli den ledare du förväntas vara. En av de främsta anledningarna är just att det finns ett behov av en syndabock.
Sluta skyll ifrån dig, och ta ditt ansvar som en man. En trygg och stark man tål att få skulden, utan att repa humör eller bete sig defensivt. Och med sin egen trygga vetskap om att allt är ett spel för gallerierna, där han själv inte är skyldig.
