Den som söker järtecken, kommer att finna dem. Den som söker efter möjligheter till ett bättre liv, och att uppnå sina mål, kommer att göra detta. Allt handlar om vad du ställer in din hjärna på.
För många år sedan jobbade jag som journalist. Under ett uppdrag skulle jag prata med ungdomar om deras framtidsplaner. För att undvika problem med integritet och så vidare, bad jag några rektorer samarbeta och ge mig fyra elever. Sedan möttes vi i en aula, och jag ställde frågor till ungdomarna. Det var ett givande och trevlig uppdrag att intervjua de tre pojkarna och flickan.
När jag kom tillbaka till redaktionen berättade jag om uppdraget, varpå en av de kvinnliga journalisterna nästan kreverade över faktumet att det inte var två av varje kön. Jag förklarade att de (kvinnliga) rektorerna var ansvariga för att hitta bra elever som kunde tala för sig, och att jag inte ens hade någon aning om vilka jag skulle träffa. Det föll dock för döva öron.
Det hjärnan är inställd på, finner den
Exemplet ovan är ganska talande. Kvinnan som fick utbrott på könsfördelningen var en sådan som alltid letade efter ”skev könsfördelning”, i alla sammanhang. Ständigt stridslysten och grälsjuk, med fokus på orättvisor och negativitet snarare än vad hon kunde ha gjort för att världen skulle bli mer i hennes smak.
Nej, det här handlar varken om jämställdhet eller något som har med kön att göra. Detta är ett exempel på en person med hjärnan inställd på att leta efter en viss typ av företeelse. Hon hade lika gärna kunnat ha rakt motsatt agenda, och det hade varit samma misstag ändå. Blev du triggad? Känslomässigt engagerad? Bra, för det bevisar min poäng. Kalla det att misslyckas med att vara stoisk, kalla det att vara omedveten – det spelar ingen roll.
Vad får detta för konsekvenser?
Den som går med hjärnan inställd på att leta tecken på sådant som retar upp honom, kommer att finna dem. Och han kommer att vara arg hela dagarna. Med det tappade humöret, kommer också beteendet. Förhastade kommentarer skrivna i affekt, otrevligt beteende mot kollegorna på jobbet, dålig fokus på grund av tankar som idisslar vrede. Och ett generellt dåligt resultat på de åtaganden han har.
För oss som ska umgås med en ilsken figur som alltid kollar efter någon som använder speciella ord, har uppsikt över vissa personers figurerande i media, eller kontrollerar trafikanter som gör en viss typ av fel… kan det ibland vara underhållande med detta dåliga humör. Men i slutändan är det inte speciellt kul med gnäll, ilska eller andra känslomässiga utbrott. Vi tar avstånd, stänger ner.
Hur kan du undvika detta?
Det är något av en klyscha, men den är inte desto mindre sann. Den som letar efter möjligheter, kommer att hitta möjligheter. Den som tänker att saker kommer att ordna sig, får ett bättre humör än den svartsynte – oavsett vad som blir utfallet. En optimistiskt inställd person kommer i värsta fall att vara på bra humör i ”onödan”, medan en svartsynt person får säga ”vad var det jag sa” efter ännu en dag som är usel.
Hjärnan vill gärna fortsätta på samma intrampade väg, och därför är det svårt att bryta sin svartsynta attityd. Två kraftfulla metoder är meditation, som får dig att bli medveten om dina tankar från ett utifrånperspektiv, och optimistisk gemenskap med andra män. En optimistisk gemenskap kommer att säga åt dig ”ge fan i att gnälla, annars får du inte vara med”, ”skärp dig” och liknande. Det blir obekvämt att vara den som ständigt tjatar om dåliga tider, eftersom ingen annan vill gnälla om det (oavsett om det är sant eller inte).
