Andlig och mental utveckling

Bli av med dina triggers. Retikulära aktiveringssystemet (R.A.S)

Blir du lätt triggad av negativa nyheter i media? Har du svårt att vara i samma rum som någon med andra åsikter än dig själv? Känner du dig överväldigad av alla problem du ser runtomkring dig? Så här lär du dig känna igen dina triggers och avlägsna deras makt över dig.

Ordet “Trigger” har blivit en populär term på senare år, oftast för att beskriva feminister som får ett utbrott så fort någon ifrågasätter deras världsbild. Men sanningen är att vi alla har triggers, det är en del av vår “mentala hårdvara”. Vi människor har en neurologisk process som kallas retikulära aktiveringssystemet (förkortat R.A.S). Detta är en evolutionär försvarsmekanism som är till för att snabbt varna (trigga) oss för potentiella faror i vår omgivning.

Ett exempel på en naturlig trigger

Om du ser en man stirra med glupska ögon på din kvinna, varskor RAS dig om att något negativt är påväg att hända. Du känner adrenalinet stiga, och du gör dig snabbt redo att slåss för det du anser att du har rätt till. Bedömningen behöver inte vara korrekt, men RAS finns till för att vi ska kunna fatta snabba beslut innan katastrofen är ett faktum.

En stenåldershjärna i ett modernt samhälle

För våra paleolitiska förfäder som levde i små stammar, var RAS ett väldigt effektivt och nödvändigt system för överlevnad. När de faror vi behövde känna igen och agera mot gällde omedelbara hot i vår närhet; sabeltandade tigrar, giftiga bär, en inkräktare. Och vi kunde genuint engagera oss och agera för att hjälpa dem som påverkades i vår närhet.

Idag lever de flesta av oss i gigantiska städer med hundratusentals eller miljontals invånare. Och med internet och media är vi uppkopplade till miljarder människors öden. Men våra hjärnors uppbyggnad har inte förändrats nämnvärt, och vår betydelse i storskaliga samhällen är närmast obefintlig i ett större perspektiv.

Moderna hot och triggers

När vi levde i små stammar med omkring 150 medlemmar, kunde social förödmjukelse betyda att du blev utstött, vilket var en dödsdom. Ett avvisande från en kvinna kunde betyda slutet för ditt genetiska arv. Och svaghet i fysisk prestation att du blev dödad.

Idag är det en större chans att du dör i sjukdom till följd av en ohälsosam livsstil, cigaretter, skräpmat med mera (som inte fanns på stenåldern). Ändå är de flesta av oss mer rädda för att bjuda ut en vacker kvinna eller hamna i ett slagsmål (vilket idag oftast inte är farligt) än för ett stillasittande jobb eller läskedrycker.

Media förser vår hjärna med nya hot dygnet runt

För våra tribala förfäder, om en inkräktare våldtog en kvinna i din stam, var det ett brott som påverkade människor du kände, och troligtvis även din familj. Detta krävde en omedelbar och brutal vedergällning. Via media kan du säkert läsa om en våldtäkt i veckan, bara i din stad. Flera våldtäkter i veckan i hela landet. Och globalt, troligtvis en våldtäkt varje minut.

Resultatet av detta är att du konstant är förbannad och mår dåligt. Troligtvis kan du inte stoppa några av dessa våldtäkter själv. Istället skriver du ett argt inlägg på Facebook om hur förjävliga dessa brott är, och så sprider du triggern vidare till andra. Våldtäkterna fortsätter och media tjänar mera pengar.

Den globala byn där alla är ensamma tillsammans

Från att vi levt i stamsamhällen med högst ett par hundra medlemmar i varje stam, lever vi idag i en sorts global by. Där förväntas vi bry oss om fem miljarder människor lika mycket (eller mer) än våra grannar. Men eftersom vi inte kan ha kontakt med eller ens läsa om alla människor på planeten, följer vi istället de människor media väljer att rikta sitt fokus på.

Men vi har ingen aning om människors öden i vårt eget område, ibland inte ens i vår egen släkt. Vi förväntas känna medlidande för någon kändis vi aldrig träffat, som drabbats av cancer. Vi gläds med en fotbollsspelare som fått ett miljonkontrakt för att spela boll. Men ingen av dom här människorna bryr sig ett skit om dig. Vi har förlorat kontakten med människor i vår närhet medan vi riktar all vår empati till människor vi aldrig träffat.

Identifiera dina “fucks given”

För att våra stenåldershjärnor ska kunna hantera livet i det moderna informationssamhället som levererar triggers dygnet runt. Då måste vi bestämma oss för vad som egentligen är viktigt för oss, och fokusera merparten av vår mentala energi på det. Och minst lika viktigt är att identifiera vad som inte är en prioritet eller vad vi inte kan påverka. Dessa tillhör kategorin “No fucks given”.

Några exempel; din läkare säger att du lider av högt blodtryck och behöver stressa ned (prioritet). Någon sliskig kulturarbetare på en feministtidning tafsar på en kollega, och nu vill samma tidning med anledning av detta få alla andra män att be om ursäkt (No fucks given). En kollega sprider dåliga rykten om dig på jobbet (prioritet). En tonårsdotter till någon pantad kändis tycker att du ska äta mindre kött för att rädda klimatet (No fucks given).

Strategier för att avlägsna triggers och skapa mer fokus

Det enklaste sättet att avlägsna meningslösa triggers är att sluta läsa, lyssna eller se på något från msm. Även alternativa medier bör konsumeras med måtta eftersom det är få nyheter du kan göra något åt, eller som berör dig personligen.

Gör en priolista så att du får översikt över vad som verkligen betyder något för dig. Ranka dessa efter vad som är mest akut.

Skapa långsiktiga och kortsiktiga mål. När du gjort detta kan du inför varje personligt val tänka “hjälper det här mig att nå dit jag vill?”.

Välj ut fem personer ur din bekantskap som har ett bra inflytande på din utveckling. Sluta umgås med människor som lever för skandaler och rykten.

Tidigare artikel

Rastlösheten drabbar även oss vuxna - så här förhindrar du det

Nästa artikel

Ta kontroll över dina tankar - må bättre

Författaren

Ernst Robert Almgren

Ernst Robert Almgren

Robert Almgren är ansvarig utgivare och talesman för maskulint.se. Han driver bloggen levafett.com där han skriver om lchf och träning. Robert har även en lång bakgrund inom politik och föreningsliv som ungdomsledare och skribent.

Inga kommentarer

Kommentera