Andlig och mental utveckling

Hur bör en stoisk man förhålla sig till politik?

För den politiskt intresserade ägnas mycket mental energi åt att fundera över saker som sker i världen, nationen och samhället i stort. Men hur mycket av det är till nytta för dig själv eller någon annan?

Jag började min politiska bana redan i 14-års åldern, då i socialdemokraternas ungdomsförbund, några år senare skulle jag röra mig betydligt längre högerut på den politiska skalan. Efter närmare tio år av politisk aktivism, som företrädare, skribent och mycket mer lämnade jag till slut partipolitiken i slutet av 2006, men det politiska intresset upphörde aldrig.

I den här artikeln kommer jag inte att diskutera politisk ideologi eller ens om du som man bör engagera dig politiskt eller inte, det är upp till dig. Målet här är att reda ut hur vi som män kan förhålla oss stoiskt i förhållande till politiken för att må bättre och bli mer effektiva.

Nej Ernst, du är inte Obama

När jag bodde i Italien hade Obama nyligen tillträtt som president i USA, jag var inte längre aktiv politiskt, men jag kunde fortfarande inte låta bli att ägna mig åt politiska diskussioner och teorier med var och varannan person jag mötte. Min dåvarande italienska flickvän brukade ibland sucka över detta och säga sarkastiskt ”okej, men du är fortfarande inte Obama”.

Hennes poäng var att oavsett om jag hade rätt om USAs utrikespolitik, om kärnkraften i Sverige eller om Italiens medlemskap i EU, var jag ändå inte i någon position för att kunna påverka dessa saker nämnvärt. Hon hade givetvis rätt, men det hindrade mig ändå inte från att ägna flera timmar om dagen i flera år fram till nyligen, åt att grubbla över och diskutera detta.

Kända stoikers förhållande till politik

Eftersom vi talar mycket om vikten av stoicism på denna hemsida kan det vara värt att fråga sig hur en man kan förhålla sig till dessa frågor utifrån ett stoiskt perspektiv. Stoikern Seneca var djupt involverad i det politiska spelet under den minst sagt nyckfulle och farliga kejsaren Nero som han hade oturen att vara rådgivare åt. Stoikern Marcus Aurelius var själv kejsare över Rom och reflekterade mycket över hur han skulle bemöta andra människor i sin roll som både militär och politisk ledare.

Men det kanske bästa exemplet är stoikern Epiktetus som föddes in i slaveri, men som trots sin situation på nåder av sin slavägare fick studera under filosofen Musonius Rufus. Någon gång efter kejsaren Neros död när Epiktetus lyckades bli en fri man började han sedermera att lära ut sin egen version av Stoicism i Rom. Men när den dåvarande kejsaren Domitian bannlyste alla filosofer från staden flyttade han till Grekland och startade sin egen skola i Nicopolis. Det främsta rådet om politik från Epiktetus, vars liv var kantat av politiska omvälvningar och ofrihet, var att fokusera på dina cirklar av inflytande.

Se över dina cirklar av inflytande – börja med att bädda din säng

Om du är arbetslös, kämpar med drogberoende, lider av svåra psykologiska problem eller har hamnat i klammeri med rättvisan, kanske politiska spörsmål inte är något du borde ägna dig åt varken på lokal eller nationell nivå i dagsläget. Det är detta som den kanadensiska psykologen Jordan Peterson brukar lägga emfas vid när han ger rådet till unga män att ”bädda sin egen säng först”.

Att du har problem i ditt eget liv behöver givetvis inte betyda att du inte kan vara politiskt intresserad eller bidra till en politisk riktning på något sätt alls, men däremot kan det vara en indikation på att det kanske inte borde stå särskilt högt på din priolista. Om du vill engagera dig politiskt, ha ett fungerande liv och samtidigt ett stoiskt sinnelag måste du först skilja på vad du faktiskt kan påverka och vad du inte har något inflytande över.

Vad du faktiskt kan påverka

1. Dina egna handlingar och tankar: den enda människa du har direkt och närmast total kontroll över är dig själv, så för att citera Mahatma Gandhi borde din första prioritet som idealist vara att ”bli förändringen du vill se i världen”.

Om du vill bekämpa den moderna köttindustrin med deras vidriga djurhållning, börja med att sluta äta kött, eller gör som jag – ät mer närproducerat kött från gräsbetande kossor. Vill du se mer traditionellt kristna värderingar genomsyra samhället? Börja läsa bibeln varje dag, och gå till mässan varje söndag. Välj ett politiskt område du brinner för och se över hur du kan leva i enlighet med dina egna värderingar.

2. Din närmsta familj och vänner: de människor du påverkar starkast och mest direkt med din livsstil (se föregående punkt) är dina närmsta vänner och familj. Men här vill jag inleda med en varning – försök INTE att pådyvla dina närmaste människor din världsbild eller åsikter, det kan allvarligt skada dina viktigaste relationer och göra att de du bryr dig mest om till slut inte vill umgås med dig.

Det du däremot kan göra är att ställa dig till förfogande när de i din närhet har frågor om dina åsikter och vad som ligger bakom dem, här krävs mycket tolerans och tålamod. Vad gäller politik och val av flickvän är det bäst att försöka hitta någon som åtminstone är någorlunda samstämmig med din egen världsbild, särskilt om du är väldigt engagerad, men se framförallt till att vara överens om frågor som rör er potentiella framtid tillsammans – barnuppfostran, syn på ekonomi, monogami och dylikt.

3. Lokala engagemang: i din egen kommun eller ”by” kan du ofta skaffa ett större inflytande än vad många tror. Särskilt unga män tror ofta att det enda som räknas i politik är frågor på nationell nivå (där den absoluta majoriteten inte kan påverka något nämnvärt alls) medan de räknar bort olika lokala engagemang.

I lokala kommunföreningar, bygdegårdar, samfälligheter med mera finns det väldigt ofta ett stort behov av drivna och handlingskraftiga män, här kan du bygga väldigt viktiga kontaktnät med lokala företagare, kommunpolitiker, talespersoner och opinionsbildare, detta har ett stort värde, inte bara för ett lokalt politiskt inflytande, men även för din karriär, relationer och mycket mer.

Vad du inte har något nämnvärt inflytande över

1. Vad folk säger, tycker och skriver i sociala medier: engagemang i sociala medier och ”skrivbordskrigande” kan vara förrädiskt. Det ger många illusionen av att ha ett stort kontaktnät, trots att dessa kontakter sällan betyder något när du behöver något från dem i verkliga livet. Illusionen av att ha många följare, när det i själva verket bara handlar om människor som följer dig för att du ska följa dem tillbaka och därmed stärka deras egna egon.

Givetvis kan ett smart inlägg på Twitter eller Facebook få väldigt stor spridning och även skapa reaktioner i större medier, men som ordspråket säger ”lätt fånget lätt förgånget”, på samma sätt som sociala medier gör det lätt att engagera sig, är det lika lätt för dina ”följare” att sluta bry sig någon dag eller bara några timmar efter ditt smarta inlägg, och du är tillbaka på noll.

Fråga även dig själv när du senast hörde någon säga något i stil med ”jag brukade tycka X, men efter att ha läst en smart text på Twitter har jag ändrat mig”. De flesta som följer och gillar vad du skriver är bara där för inbördes beundran, du förändrar sällan någons inställning på djupet.

2. Vad som lyfts fram i Mainstream-media, underhållning och reklam: en sak jag finner intressant är att de som säger sig ha minst förtroende för vad som sägs eller skrivs i Mainstream-media är de som blir mest upprörda över det, medan den stora massan av politiskt ointresserade människor inte bryr sig nämnvärt utan mest bara flyter med strömmen.

Detta är givetvis en medveten strategi från några av landets mest kända krönikörer och programledare, om de kan överdriva sina åsikter en aning kommer de flytta gränsen för vad massan anser vara okej i deras egen politiska riktning, samtidigt som de triggar den politiskt engagerade minoriteten till att bli förbannade och därmed hjälpa dem med att sprida deras alster. Så om du ägnar mycket tid åt att förfasa dig över vad som skrivs i en tidning som Aftonbladet, är du i själva verket en av deras främsta reklamarbetare, dessutom på bekostnad av din egen sinnesro.

3. Vad folket röstar på i de politiska valen: en av de viktigaste lärdomarna jag vunnit från min tid med partipolitik är att skillnaden är enorm mellan den enskilde individen och den stora massans psykologi. För att lära dig mer om detta läs följande artikel på min hemsida ”Fem lärdomar om massans psykologi från min tid i politiken”.

För att ta ett citat från actionkomedin Men In Black, jag parafraserar ”individer är smarta, massan är korkad, irrationell och farlig”. Medan du stångar dig blodig på något internetforum med att argumentera för någon invecklad skuggbudget, låter sig de stora massorna övertygas av saker som ”jag tycker Löfven är folklig”, ”Jimmie är så sympatisk”, ”Miljön är ju bra” och så vidare. Oavsett vilket politiskt läger som vinner, har det sällan att göra med att de lyckats föra fram de mest rationella eller genomtänkta argumenten, det handlar om image, slagkraftiga slogans och kortsiktiga vallöften.

Jag är medveten om hur cyniskt detta låter, men jag försöker inte att avskräcka någon från att ägna sig åt opinionsbildning, men däremot att skapa en mer sund distans till vad det faktiskt är som avgör. Och när det ena laget vinner är det oftast ett lika stort mysterium varje gång för motståndarlaget.

Om du har politik eller opinionsbildning som yrke

Om du arbetar med opinionsbildning eller bara håller på med det för att du tycker det är “kul”, gör då det, men var noga med att räkna på dess (TPI) Tillbaka På Investeringen.  Om du får kraftigt förhöjt blodtrycket varje gång du ser ett, vad du anser vara, korkat uttalande från politiker X, borde du nog inte ägna mer än någon timma i veckan (om ens det) på att följa det politiska spelet.

Detta fenomen skiljer sig egentligen inte nämnvärt från personer som tar det personligt när deras fotbollslag förlorar och förstör familjefriden. Visst kan politikernas uttalande ha större konsekvenser för dig och din familj på sikt än en ogiltig straff i en fotbollsmatch, men du har fortfarande lika lite att säga till om i båda fallen.

Två skickliga politiker i diametralt motsatta läger, är Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet (numer före detta partiledare), och Sverigedemokraternas nuvarande partiledare Jimmie Åkesson. Oavsett vad du tycker om dessa herrars politiska idéer, är de båda bra exempel på män som lyckas hålla ett berömvärt lugn i både debatter och intervjuer. Politik är inte en bra arena för hetsporrar som mig själv, utan passar mer de som är återhållsamma, med stort tålamod och som tycker om att tala till massorna som om att de vore små barn.

Be en broder att säga åt dig när det drar iväg

Eftersom jag själv har en lång bakgrund inom politik och en tendens att gå igång på politiska händelser som jag i själva verket inte har någon kontroll över, har jag bett min broder och samarbetspartner Dan Forslund att säga åt mig när det ”drar iväg”. Jag bestämde mig tidigt för att enbart ventilera politiska tankar på min Twitter och inga andra plattformar, om det inte görs konstruktivt, men även det upptar ofta för mycket av min tid och energi.

När Dan observerar att jag är ovanligt aktiv i politiska diskussioner och utläggningar, brukar jag få ett meddelande från honom i stil med ”är allting bra?”, Dan vet att om jag lägger oproportionerligt mycket energi på saker jag inte kan göra något åt, är jag troligen ur balans med saker jag kan påverka. Om du känner igen dig i detta kan du följa mitt exempel och be en broder, helst någon som inte är så engagerad i politik, att säga till dig när du fastnar i politiken.

Oavsett om du är kristen eller inte kan det även vara värt att kontemplera ”sinnesrobönen” som lyder ”Gud ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förståndet att inse skillnaden”.

Tidigare artikel

Så ökar du din livskvalitet med enkla medel

Nästa artikel

Gästartikel: Herakles och kosmisk manlighet

Författaren

Ernst Robert Almgren

Ernst Robert Almgren

Ernst driver bloggen levafett.com där han skriver om LCHF och träning. Han har även en YouTube-kanal och skriver böcker. Robert har en lång bakgrund inom politik och föreningsliv som ungdomsledare och skribent.

Inga kommentarer

Kommentera