Jag har tidigare skrivit om tips till dig som ska skaffa barn. Här kommer en uppföljare, som fokuserar på den positiva förändring faderskapet haft på mig som person. Det medför nämligen en hel del personlig utveckling att bli far.

Nu publiceras inte alla artiklar på Maskulint i kronologisk ordning efter när de skapas, så det är inte säkert att ni har läst den artikel jag refererar till. I vilket fall: jag skrev nyligen en artikel om vad 14 år av personlig utveckling har gett mig. Efter att jag skrev den insåg jag att mitt äldsta barn snart fyller 13. Jag har alltså varit pappa nästan lika länge som jag ägnat mig åt personlig utveckling på allvar (jag har jobbat för att förbättras längre, men inte medvetet och målmedvetet hela tiden).

Mitt strävande att förbättras som person har arbetats fram parallellt med att jag har haft välsignelser/utmaningar i form av barn runt mig. Således har faderskapet förmodligen påverkat min utveckling på flera sätt. Dessa förbättringar jag skriver nedanför är de jag kommer på, men det finns säkert fler. De nämns inte i någon rangordning.

1: Faderskapet har gjort mig tåligare

Inledningen av mitt faderskap var något av en kalldusch. Från en lugn och fri tillvaro (som jag inte hade vett att uppskatta) till bryska väckningar mitt i natten, ändlösa skrikorgier, bråk med den lika trötta och slitna mamman om struntsaker, en kraftigt minskad fritid och ständig sömnbrist.

Som bekant härdar det som inte dödar… Efter några år med sömnbrist hade jag blivit en man som inte gnällde av sömnbrist. Och än idag sover jag bättre tack vare de där åren. Därmed inte sagt att alla barn ger sina föräldrar sömnbrist.

2: Jag blev lugnare av att bli pappa

Tålamod är en av de lärdomar som kommer från att vara förälder. Hur mycket du än stressar, kommer kedjans svagaste länk (barnet) ändå att avgöra när och om du kommer iväg. Och lagom till hela familjen sitter i bilen, så har lillen gjort i blöjan igen… Frustrerande, men det går inte att förändra något med dåligt humör.

Vad ett trilskande krånglande barn lär oss om något, är stoicism i praktiken. Den som lyckas besinna sitt humör klarar sig i längden, och kommer även att bidra till att barnet känner sig tryggt. Och ett tryggt barn är mindre benäget till krångel.

3: Faderskapet har gjort mig manligare

Vare sig du vill det eller inte, kommer du att se behovet av en pappa. Både barnet och din sambo/fru behöver den trygga starka mannen. Detta kan yttra sig på lite olika sätt, men du kommer att känna behovet av att vara Mannen med stort M.

4: Jag är en bättre ledare

Givet de prövningar som nämns ovan kommer du obönhörligen att bli en bättre ledare. Anledningen är enkel: du lär dig vad som funkar den hårda vägen. Ibland är det förtäckta eller öppna hot som funkar, ibland är det att be snällt, ibland är det köpslående som är det bästa. I början är det lätt att vara för snäll, men tiden blir din lärare.

Ledarskap handlar inte bara om att leda och bestämma, det handlar även om att förstå andra människor och deras behov. Detta lär du dig även som far. Plus att du kommer bli bra på att organisera och planera, annars blir det nämligen ingen tid över till annat än familj och barn.

5: Jag är gladare

Den som läser de första punkterna kanske tror att jag skämtar med ”gladare”, men faktum är att livet har fått mer färg och mening sedan jag blev far. Banden till barnen är väldigt starka, och detta skänker att välmående.

När de blir större är det en fantastisk känsla att diskutera filosofi, se filmer eller gå på promenad i naturen ihop med barnen. De kan inspirera på många sätt, och kanske förvåna med sina orädda perspektiv.

6: Jag är redo att dö för någon annan

Jag var ingen riktig man innan jag blev far, det erkänner jag gärna. Det här är samma sorts ”växa upp” som militärtjänsten gör med en bortskämd tonåring, bara att kraften är betydligt mer omfattande.

Jag är en person som har svårt att identifiera mig med och känna samhörighet på ett djupare plan. Det krävs mycket av övriga delaktiga, och det är inte vem som helst som blir ”insläppt”. Men med mina egna barn tvekar jag inte en sekund: jag skulle riskera mitt liv för dem, gång på gång. Kraften i detta faktum ger livet mening och lyster långt bortom vad jag hade kunnat vara som en ung navelskådande liten nihilist.