Jorden har blivit mindre, och på den hoppar mannen som gör allt litet… ”Vi har uppfunnit lycka – säger de sista männen och blinkar”1
– Friedrich Nietzsche, Så talade Zarathustra
Ett tecken på en döende, eller åtminste en apatisk och uppgiven man, är att han lever på gamla meriter eller på nostalgi över en svunnen tid. Detta kan avse två grupper av tillsynes väldigt olika sorters män:
Den ena är hipsters som konsumerar ”retrokultur” med en ironisk twist och tror att de är originella. Den andra är konservativa reaktionärer som mer eller mindre bokstavligt vill vrida tillbaka klockan till en tid de själva aldrig upplevt men som de tror var bättre, som 1950-talet eller ännu längre tillbaka.
Romantiserandet över de sista männen
Romantiserandet över de sista männen från en svunnen tid kan även skönjas i en uppsjö av filmer med ”den sista” i titeln. Några exempel: den siste Mohikanen, den siste samurajen, den siste kejsaren, den siste mannen på jorden, den sista pojkscouten, den siste vikingen och så vidare.2
Bland reaktionära män i Sverige har ”låt den siste svensken ta flaggan med sig” och dylikt varit populära slogans. Under min tid boendes i Italien kunde jag även höra en del killar prata om och drömma om romarrikets sista legionärer.
Varför drömmer så många idag om att vara samurajer eller vikingar?
I ett samhälle som avskaffat alla äventyr är det sista äventyret att avskaffa det samhället – Okänd
Det finns många anledningar att dyrka det förflutna, en uppenbar anledning är känslan av att äventyrens tid är slut, att vi redan upptäckt allt och gjort allt som går att göra (jag skulle kalla detta en brist på fantasi). En annan mer berömvärd inställning kan vara att man vill bli ihågkommen som en av de bästa i slutet av en tidsålder.
Problemen som jag ser det med den sistnämnda anledningen är att den kan jämföras med drömmen av att ha velat sitta i den finaste hytten på Titanic innan den träffade isberget.
Vill vi vara de sista av en döende civilisation eller de första i en ny?
I stället för att drömma om att få ha gått under med Titanic är jag hellre mannen som inte kom med på båten, som är med och designar nästa storslagna skepp som förhoppnings kan navigera bättre, eller rentav överleva av att råka köra in i ett isberg. Jag älskar att läsa om historia och är en stark förespråkare av att hämta inspiration, mod och stolthet från våra förfäders gärningar.
Men med det sagt finner jag inget värde i att fokusera på tidigare generationers förutsättningar, utmaningar och umbäranden. Jag vill tillhöra min egen tids pionjärer, krigare, tänkare och trendskapare.
Jag vill att framtida generationer ska förundras och inspireras av hur jag mötte min egen tids utmaningar, inte bara se mig som en vakt på ett museum för att minnas de som gått före mig.
Nietzsches profetia om de sista männen
I boken ”Så talade Zarathustra” skriver filosofen Friedrich Nietzsche3 om sin syn på de sista männen, det vill säga de män han såg skulle bli resultatet av den nihilism och apati som spred sig genom den västerländska civilisationen under hans egen tid (andra hälften av 1800-talet). En bra sammanfattning jag läst om hans profetia lyder som följande:
”Den siste mannen är en apatisk, amoralisk varelse som lever ett liv av komfort och lättja, utan någon riktig strävan efter syfte eller strävan efter storhet. Nietzsche såg ”den sista mannen” som en varning för vad som komma skall om samhället fortsatte att överge traditionella värderingar i omfamnandet av nihilism och materialism”1
Jag säger inte att dagens män är exakt eller exklusivt som Nietzsche beskriver den sista mannen, men däremot finner jag kusligt många likheter, betydligt fler än i någon annan tid och plats jag känner till.
Vilka är de första männen? Vägen till övermannen
Mannen är ett rep som sträcker sig från djuret till övermannen – ett rep över en avgrund
– Friedrich Nietzsche
Motsatsen till den sista mannen enligt Nietzsche är ”övermannen” (Ubermenschen), ett begrepp som blivit väldigt feltolkat och vanställt av många efter honom (bland annat hans egen syster som efter hans död försökte anpassa hans texter för att tilltala nazisterna).
Övermannen syftar inte på män av någon särskild ras, religion eller kultur, utan om en människa vägled av specifika principer. En bra och kort sammanfattning:
”Övermannen är iden om en mänskligheten, som efter att ha gjort sig av med objektivistisk moral, har lyckats gå bortom sin egen nihilism för att skapa nya värderingar och därmed nyskapa sig själv”4
Några av de saker som utmärker övermannen är att:
- han högaktar vissa dygder och värderingar utan att följa dem slaviskt.
- Han högaktar den fysiska naturen samt kroppen framför en religiös fantasivärld (han lever och skapar här och nu).
- Han skapar och kommenderar i stället för att bara följa och lyda.
- Han känner sig inte hotad av andras syn på honom och han tar andras omdömen med lätthet.
- Han skyr inte utmaningar eller svårigheter, han omfamnar dem framför lättja och självgodhet.
Vad menar jag med att vi bör sträva efter att bli de första männen?
Är övermannen ett realistiskt ideal? Nej det är hela poängen med ett ideal, att det är något man aldrig uppnår fullt ut, men som pekar ut en riktning att sträva mot. Det viktiga här, med inspiration från Nietzsche, är enligt mig att varken fastna i nostalgi från en svunnen storhetstid eller i det nihilistiska mörker som följt därefter.
Svaret är att säga ja till livet, till utmaningarna och äventyret som vår tid erbjuder, att kasta av oss oket från tidigare generationer (detta inkluderar såväl skuld från deras felsteg såväl som krav på att efterleva alla deras förmenta dygder).
Av vår egen kraft skapar vi en ny moral, nya dygder och nya traditioner. Vi väljer att bli de första männen i en ny tidsålder som helt definieras av våra egna val, värderingar och gärningar!
Hur kan vi skapa en ny kultur med nya värderingar?
Första steget i denna process är vad Nietzsche kallade ”omvärderandet av alla värderingar”, detta är något jag delvis redan börjat med i Maskulin vision del tre5 och fyra6, och är något jag kommer fortsätta med i nästkommande artikel om ”normkritik”.
Andra steget som jag ser det är att skapa en mental och andlig oas för de nya männen. Vad jag menar med detta är en plats (behöver inte vara fysisk i början) där vi kan ställa oss utanför det rådande samhällets normer och värderingar utan att dras in i falska dikotomier.
Det tredje steget är att sträva efter mer livskraft, något jag delvis tagit upp i Maskulin vision del sju.7 Nietzsche identifierade en strömning i kulturen redan på sin tid som bygger på livsförnekande, självhat, skuld och slavmentalitet. Idag är denna kultur nästan allenarådande.
Den nya kulturen måste vara livsbejakande och innebära en strävan efter makt, styrka och kunskap!
– Ernst Robert Almgren
De nya männen måste vara män av handling
Sist men definitivt inte minst, måste de första männen vara män av handling, inte bara teoretiker och drömmare (de får gärna vara det också). De måste vara redo och drivna nog att omsätta sina idéer i handling.
För mer inspiration om detta ämne rekommenderar jag följande video: https://www.youtube.com/watch?v=UOlNQwxkOSo&t=1141s
Källor:
- https://medium.com/nietzsches-philosophy/nietzsches-warning-his-concept-of-the-last-man-8c3ee1941c4b
- https://www.joblo.com/lists-top-10-movies-with-last-in-the-title/
- https://www.filosofer.se/nietzsche.html
- https://study.com/learn/lesson/nietzsches-bermensch-concept-theory.html
- https://maskulint.se/om-manlighet/maskulin-vision-del-3/
- https://maskulint.se/om-manlighet/maskulin-vision-del-4-nar-farfar-hade-fel/
