Kultur och nöje

Recension – det sista kungadömet

Om du vill läsa en bokserie med mycket action, vikingaräder, krig, profetior och intriger och dessutom lära dig lite historia på kuppen, då är detta för dig!

Den engelska författaren Bernard Cornwells bokserie ”det sista kungadömet” utspelar sig i det som skulle bli England på 800-talet i stridigheterna mellan vikingar och saxare. Böckerna är historisk fiktion, det är alltså en påhittad historia invävd i den officiella historieskrivningen.

När jag skriver detta har jag läst sex av de tio böckerna som finns ute i serien, det har även gjorts en tv-serie baserad på böckerna som finns ute i två säsonger, dessa är bra men står långt ifrån böckernas djup. Jag ska här försöka gå igenom vad jag tagit med mig av denna läsning utan att avslöja för mycket av handlingen.

Handlingen i Det sista kungadömet, i korthet

Vi får följa saxaren Uthred som efter att ha sett sin far och bror mördad av danerna blir kidnappad av dessa vikingar. Med tiden hos nordborna lär han sig älska dom, han börjar dyrka de gamla gudarna och blir till och med adopterad av hövdingen Ragnar som uppfostrar honom som sin egen son. Och som lär honom krigets konst.

Men efter en rad dramatiska händelser befinner han sig snart hos sitt eget folk igen och tvingas slåss under den radikalt kristna kungen Alfred som han både respekterar och irriterar sig på för hans religiösa fromhet. I hela bokserien slits Uthred mellan solidaritet till sitt eget land och kärleken till Danerna samt deras tro och han känner sig aldrig helt trygg eller hemma på någon sida.

Det hårda och härliga livet hos danerna

Under Uthreds tid med danerna får vi lära oss mycket om deras kultur, sedvänjor och syn på världen och hur dessa skiljer sig från saxarna som enligt Uthred lider under den uppspikade och glädjelösa guden. Danerna är orädda krigare, de dyrkar flera gudar som Oden, Tor och Frej, och varje nordbo önskar att dö i krig med svärdet i hand för att få inträde till Valhall. Där de kommer att få kriga och festa ända fram till Ragnarök.

Livet bland dessa nordbor är ofta hårt, om du är en vek eller rädd man kommer ingen respektera dig och ditt öde är att bli en träl eller mördad. Men är du stark och listig är du fri att söka din egen lycka. Bland danerna är det mycket mer frihet än i Uthreds hemland, visst har de trälar som alla andra folk på denna tid, men som en fri man kan du följa vilken herreman du vill. Dyrka den gud du vill, och njuta av mat, mjöd och kvinnor i överflöd utan att oroa dig för helvetets eldar som under det kristna oket.

En av mina favoritpassager från de första böckerna är denna konversation när Uthred talar med sin danska broder Ragnar: Deras religion är nedskriven sa jag. ”Det är inte vår.” ”En nedskriven religion?” Det fann han märkligt. ”De har en bok där allt står”, sa jag. ”Varför måste de skriva ner allt?” ”Jag vet inte. Det bara är så. Och naturligtvis skriver de ner sina lagar. Alfred älskar att stifta nya lagar, och alla måste de skrivas ner i böcker.” ”Om en man inte minns sina lagar har han för många”, sa Ragnar.

Nordbornas styrka är även det som gör dem sårbara

Men trots Uthreds kärlek till danerna och deras sätt att leva vet han innerst inne att de inte är hans folk, trots att han betraktar flera av danernas ledare som sina egna bröder kommer han aldrig att fullt ut känna sig hemma hos dem. Ett annat problem med danerna är att det som han älskar hos dem, deras frigjordhet, religiösa pluralism och decentraliserade styre, är samma saker som gör dem sårbara.

Om nordborna skulle stå enade under en gud och en ledare skulle dom ta över världen enligt Uthred, men eftersom alla fria män och hövdingar i första hand slåss för sig själva hamnar de ständigt i luven på varandra. Och när de försöker med större invasioner kan de inte enas om vem som ska göra vad. Danerna slåss för ära och rikedom samt möjligheten att dö i strid och få komma till Valhall. Saxarna och deras kristna allierade slåss för sina hemländer och för att hela världen ska tillbe deras Gud.

Livet hos de glädjelösa och fanatiska saxarna

Innan den kristna guden kom till de saxiska folken var dom hedningar precis som nordborna och dyrkade gudar besläktade med deras egna. Uthreds far berättar för Uthred när han är liten att deras egen familj är besläktad med guden Woden som i allt väsentligt är samma gud som nordbornas Oden, något många saxare trodde på under den tiden. Kanske är det på grund av detta som Uthred har så lätt för att anamma danernas tro och vägrar ge upp den även när han slåss för saxarna.

De flesta saxare lever under denna tid splittrade i flera små kungadömen och likt danerna slåss de mest för sig själva. Men tack vare angreppen från nordborna som tvingar dem att gå samman för att försvara sig, och tack vare spridandet av Kristendomen som tvingar alla att slåss under samma Gud, står de ofta mer enade än nordborna. Och tack vare den sluge kung Alfred är de även bättre organiserade.

Saxarnas främsta styrka och svaghet – Kristendomen

Under det kristna styret står saxarna mer eller mindre enade, prästerskapet ger legitimitet till kungens enväldiga styre och kyrkan kontrollerar folkets liv in i minsta detalj med alla sina lagar, skatter och religiösa påbud. Men deras tro på Guds ofelbarhet och omnipotens samt deras budskap om att vända andra kinden till och älska sina fiender gör dem också lätta att manipulera.

Flera gånger lyckas nordiska hövdingar avvärja saxarnas angrepp genom att hävda att de vill konvertera till Kristendomen, och de lyckas smuggla soldater och spioner djupt in i landet genom att hävda att de bara är där för att lära sig mer om deras religion. Uthred varnar saxarna gång på gång för nordbornas list men prästerna som flockas kring kungen likt myggor, avfärdar Uthred som en avfälling från helvetet som vill locka dem i fördärvet.

Uthreds kamp och paralleller till vår tid

Uthreds främsta önskan bortom konflikten mellan saxar och daner, är att ta tillbaka sitt eget hem, slottet i Bebbanburg som togs över av hans svekfulle onkel efter hans far blev dödad av danerna. Men han vill inte ständigt leva som en vasall under danerna och inte heller under de kristnas nåd. Han vill tillbe de gamla gudarna, skapa sin egen lycka med svärdet i hand och efterlämna ett arv åt sina barn.

Men han kan inte förlika sig med vad han ser som det galna prästerskapet och deras motsägelsefulla budskap om en kärleksfull Gud. Som älskar människor men vill slänga dom i helvetet för att de gillar sex eller mat. Ett prästerskap som vill bekämpa fienden men samtidigt älska, bjuda in dem och omvända dem. Många kan nog finna paralleller till vår tids ”prästerskap” och deras ofta motsägelsefulla budskap.

Perspektiv på livets hårda verklighet

Något som brutalt framgår i bokserien är hur hårt och våldsamt det var att leva i denna tid för både kvinnor och män. Om en man hann fylla fyrtio var han lyckligt lottad, de flesta dog mycket tidigare än så. Om du inte blev dödad i krig i främmande länder eller i skärmytslingar med rivaliserande byar, kunde du lätt dö av en enkel förkylning eller ett infekterat sår, svält var också vanligt.

De flesta kvinnor dog i barnafödande, av hårt arbete på gården eller i sjukdomar. De flesta par försökte skaffa så många barn så tidigt som möjligt, då de visste att de flesta av dem skulle dö inom de första levnadsåren. Fred var under denna period något mycket ovanligt och även under fredstid var livet ofta kort och hårt i en desperat kamp efter föda och skydd.

Att gå sin egen väg

Uthred får ofta förlika sig med saxarnas kristna kamp och ställa upp i deras krig där han är av en de främsta. Ibland får han söka sig till allierade hos danerna, när prästerna smider ränker för att vända kungen emot honom. Men hela tiden arbetar Uthred vid sidan om detta för att samla rikedomar så att han kan värva egna män som bara är trogna honom. Han bygger sitt eget männerbund, en egen stam i väntan på att kriget ska ta sluta så att han kan fokusera på att ta tillbaka sitt eget lilla kungadöme.

Jag tror många män idag kan känna igen sig i Uthreds bevekelsegrunder, det stora tidsspannet till trots. När vårt land härjas av galna idéer, höga skatter och en massa lagar, gör vi det vi måste samtidigt som vi stakar ut vår egen väg och bygger en gemenskap trogen oss själva och våra egna mål i livet.

Ödet är allt

I enlighet med Uthreds hedniska tro att våra livstrådar vävs av tre nornor som bestämmer våra öden, oroar han sig inte så mycket över döden. Allt vi kan göra är att ge gudarna en bra föreställning, kämpa med mod och dö med svärdet i hand så att valkyriorna förhoppningsvis tar med oss till Valhall.

Hos danerna säger hans mentor Ravn till honom att ”ödet är allt” han sa det även till honom på fornengelska ”wyrd biõ ful ãræd” och sedan dess blev det blev hans eget motto. Kanske är detta ett motto vi själva kan begagna oss av i vår strävan efter rikedomar och ära – mot seger eller Valhall!

Tidigare artikel

Växa från prövningar

Nästa artikel

En bok till min son

Författaren

Ernst Robert Almgren

Ernst Robert Almgren

Robert Almgren är ansvarig utgivare och talesman för maskulint.se. Han driver bloggen levafett.com där han skriver om lchf och träning. Robert har även en lång bakgrund inom politik och föreningsliv som ungdomsledare och skribent.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar