Relationer

Lärdomar från relationer med kvinnor

Jag har haft både korta och långa relationer med kvinnor. Här kommer några lärdomar från mina resor med olika kvinnor.

”Ska du verkligen ge råd om relationer?” sade ett ex efter att vi gjort slut. Jag log lite åt detta, för det finns en viss poäng. Dock är kontentan, som med mycket annat i livet, att motgångar är det som ger de bästa lärdomarna. Dessa lärdomar vill jag dela med mig med er som läser detta.

Lyssna på dina vänner

Det första och viktigaste rådet är att du som man behöver förstå att du kan hamna i en romantisk drömvärld när du är med en ny kvinna. Det som är uppenbart röda flaggor kan missas, för att du helt enkelt är som en kär liten tonåring. Av denna anledning är det viktigt med en manlig gemenskap som kan se situationen ur ett utifrånperspektiv, och som ger dig råd. Även såna råd som är obekväma och punkterar din illusions-bubbla.

Jag har själv flera manliga vänner att bolla mina tankar och upplevelser med, och har fått värdefull feedback som räddat mig ur många potentiellt riskabla situationer med gaslighting, bedrägligt beteende och annat otrevligt. Jag har även kvinnliga kontakter som jag utbyter erfarenheter mellan könen med. Ytterst värdefullt och intressant.

Rådet: Ha minst en nära manlig vän som ger feedback när du väljer partner – självklart en manligt vän med god erfarenhet av relationer.

Lev separata liv – låt relationen bli en bonus

Jag har varit i en lång relation (16-17 år), som inleddes med att jag tappade all kontakt med mina vänner. Efter några år umgicks jag nästan enbart med min partner, och det är inget som jag reagerade negativt på de första åren. Längre fram började jag inse att vi var som ett gammalt pensionärspar som åkte och handlade tillsammans. Detta var förödande för min manlighet, men det förstod jag inte förrän efteråt.

När jag sett mig omkring har jag sett äldre par som varit tillsammans ett helt liv, något av en romantisk dröm som gärna lyfts i filmer och så vidare. Jag har även sett vad som händer när en i detta par dör och det är smärtsamt att se hur en människa kan bli ”halv” resten av sina dagar. Så kan det bli om man inte har sina egna vänner och sin manliga gemenskap utanför förhållandet.

Rådet: Lev ditt eget liv med dina vänner separat från relationen, se till så att hon har sina kvinnliga vänner som stöd och gör detsamma. Ni ska vara två kompletta individer, och ingen ska vara beroende av den andra för att vara ”komplett”.

Du ska kunna vara dig själv – den bästa versionen av dig

Vid det här laget har jag allt för många gånger råkat ut för kvinnor som blir kränkta av att jag skickar för få meddelanden, väljer fel emojis, svarar för långsamt, använder fel ord, har fel tonfall eller ser för arg/neutral/glad ut. Generellt har det gett en upplevelse av att jag behöver förminska mig och gå som på äggskal, och linda in varje litet ord i bomull. Något som har varit enormt energikrävande.

”Alla tjejer är så” förklarar de kvinnor som betett sig så, naturligtvis… Nu kanske jag har ett extra stort behov av att få ha mitt bistra stoneface och att inte behöva väga varje ord med guldvåg, men det är likväl ett behov. Och det gör jag inte längre avkall på, som jag gjorde förr (och mådde dåligt över att behöva göra).

Rådet: Du ska inte behöva anpassa dig på ett sätt som dränerar din energi. Självklart behöver alla som ingår i relation vara lyhörda, omtänksamma och bete sig respektfullt. Men du behöver fundera på var gränsen går.

Din partner behöver vara stöttande

Jag har varit i en relation där mina storslagna planer, och mina veckovis möten med min manliga kampbroder förlöjligades och hånades. Detta var extremt irriterande och självklart inget jag accepterade. Detta påminde mig om att framtida partners behöver vara stöttande för mina projekt, och uppmuntra mig som person oavsett vad jag åtar mig.

En annan del av detta är att hon, även om hon inte håller med, inte öppet ska kritisera dig när andra personer är närvarande. En bra partner är ärlig och kan uttrycka sig kritiskt, men aldrig inför öppen ridå. Jag skulle heller aldrig skämma ut min partner publikt på detta sätt. Dispyter löses privat.

Rådet: Säkerställ att du har en partner som tror på dig och det du gör, och som uppmuntrar och stöttar dig med dina projekt.

Hon ska vara lyhörd för dina behov

För att inte hamna i niceguy-fällan behöver du som man vara tydlig med vad du behöver i livet, och framförallt av din partner. För att ni ska passa bra ihop behöver hon vara villig att uppfylla dessa behov. Nu låter det som jag skriver om sex, men det handlar om mycket mer än så. Hon ska acceptera din frihet, dina vänner, dina intressen och stötta din sak. Hon ska även finnas där när du behöver omtanke.

En varning som bör utfärdas i detta sammanhang: det är inte upp till henne att göra dig lycklig. Du behöver själv vara en oberoende och stark man, som klarar sig utan en kvinna vid sin sida. Hon är ingen medicin, och du bör akta dig väldigt noga för att hamna i beroendeställning. Bli inte en needy liten pojke!

Rådet: Välj en partner som kan och vill uppfylla dina behov, men undvik att hamna i beroendeställning till henne.

Läs även:
Se upp med needyness

Tidigare artikel

Vi behöver mindre frihet för att utvecklas

Nästa artikel

Rollo Tomassis nio järnregler för förhållanden

Författaren

Dan Forslund

Dan Forslund

Dan är en författare och coach med produktivitet och psykisk hälsa som fokus. Utöver produktion av böcker driver han en podd och håller workshops i produktivitet. Till vardags jobbar han som SEO-strateg och content writer.

Läs Dans texter om produktivitet och personlig utveckling på hans blogg: danforslund.se

4 Comments

  1. John Forslund Rimbléus
    juli 28, 2021 at 1:09 e m — Svara

    På riktigt? Hon hånade dig för att du skulle ha möte med din kampbroder?

    Vaffö-vaffö gör kvinnor på detta viset?

  2. Mr Snaggle
    juli 29, 2021 at 10:48 f m — Svara

    Erfarenheter av kvinnor…Att de alltid dras till fel sorts killar och män från en tidig ålder, typiska “bad boys” eftersom de är spännande just eftersom de är farliga. Ofta direkt kriminella. Och att de alltid fortsätter stanna kvar med dessa, hitta på ursäkter och underordna sig dem, hur illa de än blir behandlade och även om de så blir misshandlade. Medan de istället tycker snälla killar och män är mesar och töntar, hånar, mobbar, lurar, förnedrar och ratar dem.

    Och att de efter varje felval kommer till slutsatsen om att alla män är svin och skriker ut sitt hat över män, som får väldigt positivt gensvar i media då det är på modet i feminismens tidsålder. Fortsätter rata flera jättesnälla män som skulle gjort allt för dem om de bara fick en chans. Och nästa gång väljer fel igen.

    Även att de alltid har makten att ljuga och gå in i offerrollen även när det är de som är angriparen, så att alla direkt ställer sig på deras sida oavsett fall och situation. Eftersom alla har lättare för att både tro på och känna sympati för kvinnor än män. Särskilt om de är unga och vackra, då alla tror att ytan återspeglar personligheten. Vilket den mycket sällan har gjort.

  3. Mr Snaggle
    juli 29, 2021 at 10:51 f m — Svara

    (Ska tilläggas att folk säger att jag har haft extremt dåliga erfarenheter av tjejer och kvinnor genom livet. Och jag hoppas innerligt att det handlar om just otur, så det inte är såhär världen är.)

  4. Rikard
    juli 30, 2021 at 4:39 e m — Svara

    Hej.

    Kul blogg, kul med en ny läsupplevelse (ursäkta det fula amerikanska ordet läsupplevelse men det är ju vedertaget numera).

    Har sedan mer än trettio år gett relationsråd såhär, ungefär:

    “Vill du leva med NN?”
    “Vill du bilda familj och leva ihop tills ni är gråhåriga?”

    De flesta, oavsett kön, svarar självklart:

    “Hur ska jag veta det, jag jan ju inte veta hur det är om X år?”

    Jag:

    “Hur /vill/ du att det ska vara? Hur tror du NN vill att det ska vara? Hur vill ni, tillsammans nu, att det ska vara? Ta reda på det någorlunda och lev utifrån det. Var både individer och en enhet, en familj.”

    Lätt att säga, svårare att leva. Undertecknad har haft förmånen att bli uppfostrad av tjugotalister och där fanns inte sextitalisternas och yngres existentiella byxångest. Det var raka rör och schyssta bananer, var de osams som grälade de så tallrikarna skallrade och sen gick den ene ut och högg ved eller meckade bil, och den andra knådade deg eller dammade mattor, och sen var det bra och sams och puss efter tio minuter. Yngre, min egen generation, vi däremot tror att att allt är solsken och slickepinnar och är det inte det så är det “fel på relationen”. Bara det uttrycket är kardinalfel, tankefel!

    Man går på känsla. Kärlek, självkänsla, respekt, men även negativa som nedlåtande överseende och sånt.

    Frun min blir tosig för att jag glömmer stänga dassadörren. Jag blir dyspeptisk för att hon inte skruvar på burklock ordentligt och lockar myror. Hon vill fika hos bekanta, jag vill plocka bär i skogen, hon vill ränna på gallerier och föreningar och utställningar och kurser och F*n och hans moster – jag vill fälla träd, snickra, pyssla trädgård, dika gården, sätta mäsk och mjöd, och skjuta med nya bössan. Men eftersom vi bägge prioriterar varandras glädje mer än den egna, och att vara samman mer än annat så går det. (Slå upp Pareto-effektivitet, exemplet med vart man åker på semester.)

    Så länge det i en relation inte rör sig om rena övergrepp, riktiga övertramp, behövs inga råd och ingen parterapi och annat som bara gör etter värre! Otrohet? Adjöss – och det kvittar vem eller hur, det är ett svek som inte kan göras ogjort. Missbruk, stöld, och umgänge med kända kriminella? Lämna, igår – du kan aldrig “rädda” någon mot dennes vilja, och är ni bägge såna att ni har bakgrund i missbruk, psykisk ohälsa osv. är oddsen 100:1 att ni sänker varandra. Visst vill vi tro att just vi är den hundrade, men… tja.

    Och en grej, särskilt för den som gör pigga pålar på att prata relationer: om du ger råd, är du ansvarig för konsekvenserna. Så det är bra att börja med att fråga: “Är du säker på vad du vill ha? Är det ärliga ord och råd, eller är det bekräftelse på något du redan känner men inte törs säga högt?”

    Referens? Vart gift över 25 år med samma kvinna.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

Kommentera