Är skam en effektiv metod för att förändra människor? Vad är bieffekterna? Och gör det någon skillnad i längden?

Runt årsskiftet (när detta skrivs) var det mycket diskussioner om #skampatrullen på nätet. Detta handlar om män som skammar så kallade totts (kvinnor som fläker ut sina kroppar på nätet för att få bekräftelse), och ”runkgubbarna” som följer dem.

Sedan dess har jag funderat över skambeläggande som en metod för att få andra att förändra sitt beteende. Här utelämnar jag mina åsikter om skampatrullens åsikter och fokuserar på deras taktik.

Får skam människor att förändras?

Svaret på detta är mångfacetterat, i några fall kan faktiskt känslor av skam vara tillräckligt för att förändra människor i en bättre riktning. Men i de flesta fall leder det troligtvis till att människor bara döljer sitt dåliga beteende, eller intensifierar det, som en ren protest.

Ett exempel från politiken

Som de flesta av våra läsare vet, var jag aktiv i politiken som företrädare för SD i slutet av 90-talet (sedan 2006 har jag lämnat partipolitiken). Inget parti i svensk historia har fått så mycket Skambeläggande riktat mot sig som detta parti. När jag var med där hade dom inte ens en procent av rösterna, i skrivande stund är dom landets största parti i många mätningar.

En lärdom från detta är att svenskar avskyr mobbare, och att de inte gillar när andra säger åt dem vad som är rätt eller fel.

Effekterna av skam mot övervikt och missbruk

Det har forskats en hel del om hur Skambeläggande påverkar människor som överäter eller tar droger. Ofta har detta effekten att de drabbade hamnar i en offerroll som isolerar missbrukarna och ger dem ytterligare en anledning till att fortsätta med sitt självdestruktiva beteende.

Skambeläggandet av vita män

Om detta har jag skrivit två artiklar som går att läsa här (hatindustrin mot vita män) och här (sju effekter i skambeläggandet av män). Skam som metod är oftast inte bara ineffektivt, det kan även ge flera oavsedda negativa effekter för dem som pekar finger. Framförallt skapar det ilska mot dem som ägnar sig åt skambeläggandet.

Vad är ett bättre alternativ än skambeläggande?

Den som främst reagerar på andra är oftast följare, och de som får andra att reagera är oftare ledare och skapare av trender. Lösningen handlar enligt mig om att skapa egna alternativa kulturer som är bättre än dem vi kritiserar. Detta är även ett huvudtema i Jack Donovans senaste bok ”A more complete beast”.

Vem och vad lyssnar du helst på

Om du utgår från att du var överviktig, skulle du bli mer motiverad att börja träna för att någon kallade dig jävla tjockis? Eller för att någon berättade om hur han lyckades gå ned 30 kg i vikt? En annan fråga är vad som får dig att må bättre i längden.

Om du går till gymmet varje dag och tänker ”jag är en usel människa på grund av min vikt”, kommer det vara lika bra för ditt mentala välmående som om du tänker ”Jag har en grym fysik, jag måste bara karva fram den genom hård träning och strikt diet”.

Det är viktigt med kritik och hårda sanningar

Med allt detta sagt måste jag samtidigt betona att det finns en viktig plats för hårda sanningar. Vi måste kunna analysera varför många människor blir överviktiga och även erkänna att detta är destruktivt för såväl deras hälsa som deras utseende.

Var ett föredöme och erbjud lösningar

När vi enbart går runt och förklarar för människor hur dåliga dom är, tjänar det mest för att skapa polarisering. Men när vi agerar som föredömen genom att leva som vi lär, då inspirerar vi andra till förändring. När dom är redo att förändras kan du erbjuda lösningarna.

Att leverera budskap som förändrar handlar mycket om timing

De flesta män är inte redo att svälja verkligheten om sexuell dynamik innan de själva (eller någon närstående) upplevt något traumatiskt. Som en uppslitande skilsmässa, en svår sjukdom eller ekonomisk krasch.

Det bästa vi kan göra som medvetna män är att finnas där när dom är redo att höra vad vi har att säga. Men att jaga dem som inte är det kommer i de flesta fall slå tillbaka och göra situationen värre för alla inblandade.