Tjänar jag tillräckligt med pengar? Har min yrkesroll tillräckligt hög status? Är jag till nytta för samhället? Många män är oroliga och mår dåligt över sin yrkesroll och status i samhället. Men är denna oro berättigad? Och vad kan vi göra åt den?
Jag läser för nuvarande boken ”Statusstress” av filosofen Alain de Botton, en bok jag rekommenderar till alla män som funderat över sin roll och värde i samhället. Med utgångspunkt från denna bok vill jag ge några reflektioner och råd till män om hur vi kan förhålla oss till vår tids krav på status, titlar och inkomst.
Vad är egentligen en snobb?
Ordet snobb kommer från latinska ”Sine nobilitate” som betyder ungefär ”utan adlig titel”. Från början användes ordet för att beteckna någon med lägre status eller rang. Senare kom det att betyda någon av lägre börd som ville vara en del av de högre klasserna. Idag används det mest för att beteckna någon som ser ned på dem som har lägre status, musiksmak etcetera.
Jag föredrar den näst senaste beteckningen, att en snobb essentiellt är en wannabe. För någon som verkligen förtjänat hög status borde inte ägna sig åt att se ned på dem som inte kommit lika långt.
Hur synen på status förändrats genom tiderna
I Alain de Bottons bok reflekterar han över hur synen på status förändrats beroende på tid och plats. I flera antika civilisationer var det krigarna och filosoferna man ville hålla sig med för att få status. Senare var det präster och heliga män. Därefter adeln, kungahuset och dem med höga ämbeten. Idag är det främst kändisar och skådespelare, det vill säga den kategori som brukade underhålla den övre klassen under tidigare generationer, narrar och trubadurer.
Varför är detta viktigt? Därför att om status är något som förändras så radikalt varje generation, är det verkligen något att lägga så stor vikt vid? Förr var kungahuset fokus för samhällets beundran, idag är det en utdöende kvarleva. Hur kommer vi se på dem som står högst i rangordningen idag om en generation eller två?
Varför vi har mer statusstress idag än på medeltiden
En intressant iakttagelse av de Botton, är att de flesta västerländska människor tycks uppleva mer stress idag än på medeltiden, framförallt arbetarklassen. På medeltiden ansåg man i stora delar av Europa att din klass var något du ärvde, om din far var en fiskare så blev du en fiskare och ingen förväntade sig något annat. Om du föddes med ett handikapp eller i fattigdom ansågs det vara en del av den ”gudomliga planen” och det var vår kristna plikt att ta hand om de mindre lyckligt lottade.
Idag i den tid som Fukuyama kallar ”slutet på historien” där vi anses vara närapå fullkomligt jämställda och fria, förväntas vi istället bli miljonärer och tv-stjärnor. För om alla har samma möjligheter och rättigheter, vad har du för ursäkt för att inte vara framgångsrik? Detta är problemet med vår nutida religion av jämställdhet, för i verkligheten är vi inte jämlika, alla människor har olika medfödda förutsättningar för att lyckas inom olika områden.
När vi förväntar oss att alla människor i grunden har samma förutsättningar för att ”lyckas”, då skapar vi överdrivna förväntningar på dem med sämre förutsättningar att leva upp till vår tids hedonistiska ideal med överflöd av pengar, sex och kändisskap. Oftast skyller vi då på fenomen som sexism, rasism och homofobi, istället för att bara acceptera att människor är olika.
Statusstress värre idag för både män och kvinnor
På den sexuella marknaden är statusstressen alltid värre för män, eftersom kvinnor ofta väljer män efter status och inkomst, medan män väljer utifrån skönhet och ungdom. Men generellt sett har det blivit värre för både män och kvinnor. Förr i tiden var könsrollerna kompletterande, mannen kunde fokusera på att vara försörjare och beskyddare och kvinnan på att ta hand om hem och barn.
Med andra vågens feminism kom det krav på att kvinnorna skulle leva upp till männens traditionella roll, och männen skulle vara mer som kvinnor. Men eftersom varken män eller kvinnor vill ge upp sina traditionella roller fullt ut, har det blivit så att båda försöker uppfylla två roller simultant.
Statusstressen idag gör både män och kvinnor sämre
Män försöker vara mer jämställda samtidigt som de försöker vara huvudförsörjare, eftersom de flesta kvinnor statistiskt sett vill ha män som tjänar mer pengar än dem själva. Resultatet blir ofta att kvinnor klagar på sina män för att de inte hjälper till mer hemma, samtidigt som de önskar att han kunde vara mer framgångsrik i karriären, sen slutar det med skilsmässa, oftast initierad av kvinnan.
Kvinnor i sin tur väntar allt längre med att skaffa barn för att försöka göra karriär, men när de väl vill slå sig ned någonstans i trettioårsåldern, har dom svårt att hitta en man som matchar deras egen socioekonomiska status, och ofta är det försent för att skaffa barn.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att när både män och kvinnor försöker leva upp till en hög status inom varandras roller slutar det med att de misslyckas i båda dessa roller istället för att fokusera på en roll var som kompletterar varandra.
Förändra din syn på status så att den gagnar dig
Vi som individer kan inte göra så mycket för att förändra samhällets syn på vad som bör belönas med hög status. Men om vi inte vill delta i detta sociala spel men ändå känna oss tillfreds med vår egen väg i livet, kan vi förändra vår syn på eller återsynkronisera vad som bör utgöra en hög status för oss. Att helt bortse från vikten av status för att leva som en hippie är knappast ett produktivt eller manligt alternativ, se min artikel ”ära – den tredje dygden”.
Fokusera på resultat framför diplom
Några av de personer jag beundrar mest är inte formellt utbildade inom det område de presterat mest inom. Rollo Tomassi som skrivit ”The rational male” är inte utbildad i genus, hans område är beteendevetenskap. Tony Robbins som är världens främsta författare och coach inom personlig utveckling, och har hjälpt miljontals människor att förändra sin mentala inställning. Han är inte utbildad psykolog.
Om din dröm är att bli en läkare eller advokat, är en formell utbildning ett måste. Men om du vill bli författare, entreprenör eller kunskapsmäklare, räcker det med två saker; lär dig något som kan kan hjälpa andra, hitta dem som behöver din hjälp, ta betalt för att hjälpa dem. Mer komplicerat än så behöver det inte vara. Eller för att citera Bill Gates ”många av mina barndomsvänner valde högre utbildningar, idag jobbar dom för mig”.
Var till nytta för andra människor, inte för ett system som låtsas vara det
Svenskar är kända utomlands för vår höga arbetsmoral, som troligtvis har sina rötter i vårt protestantiska arv, där synen på arbete är att vi ska jobba hårt, aldrig klaga och tjäna det allmänna goda. Detta är på många sätt en beundransvärd inställning som tagit vårt land långt. Men i dagens politiska och ekonomiska klimat, är denna inställning snarare ett recept för att bli lurad, gå in i vägen, förlora alla pengar och dö ensam, som så många av våra äldre gör idag.
Om du tillhör någon av följande kategorier; man, vit, höger eller kristen. Då är du ett problem för politikerna, journalister och skaparna av den dominerande kulturen. Läs mer i ”hatindustrin mot män”. Vi på maskulint tar ingen politisk ställning, men om du ska betala nästan all din lön till skatter som ändå inte kommer gagna dig i slutändan, varför inte välja att leva spartanskt och jobba så lite som möjligt? Eller resa utomlands och jobba.
Att slita i ett konventionellt jobb i Sverige är i de flesta fall bara en garant för att fördela dina pengar till människor som inte tycker om dig, inte ett recept för framgång, oavsett vad massmedia eller skolan försöker övertyga dig om.
Om du är sjukskriven eller arbetslös
Om du är tvungen att leva på lån, bidrag eller allmosor under en period kan det kännas som ett hårt slag för din värdighet, särskilt om du är man. Jag har tidigare skrivit om detta i artikeln ”maskulina utmaningar”. Men din värdighet ligger inte enligt mig i vad du har för ekonomisk status eller befattning för stunden, utan i vad du gör med vad du har, för att bli bättre. Några av världens mest framgångsrika män har haft perioder av hemlöshet, sjukdomar och social stigmatisering.
Tänk tribalt
Den kanske viktigaste punkten vad gäller status, ära och aktning, är att tänka tribalt. Om du ska nå en hög status i ett land som Sverige måste du vinna respekt från runt tio miljoner människor, men hur många av dessa människor respekterar du? Oavsett din livsstil, religion eller politiska övertygelse, är troligtvis en majoritet av alla dessa människor av en fundamentalt annan övertygelse än dig. De är troligtvis intresserade av saker du finner helt meningslöst och har en livsstil du föraktar.
Varför försöka vinna status och respekt från människor du inte respekterar? Välj istället ut några få människor i den bekantskap, och del av samhället som du verkligen respekterar och försök att vinna deras respekt, genom att genuint leva efter din övertygelse. Medier, skolor och populärkulturen styrs av ekonomiska och politiska intressen, du kan vinna deras gillande genom att bara följa strömmen, men du kommer inte vinna deras respekt, för dom respekterar inte ens sig själva.
När du vinner hög status inom en stam eller ett männerbund kommer du inte bara få uppskattning för vad du faktiskt tillför gruppen, du blir en del av en verklig gemenskap som kommer att ställa upp för dig även när inte staten eller medierna gör det.